Att se det stora i det lilla – varför jag valde insekter

När jag började skapa kollektionen I det lilla landskapet visste jag att det skulle handla om mer än bara illustrationer. Jag ville skapa något som rörde vid det subtila – något som barn kanske inte alltid kan sätta ord på, men som de kan känna. Något stilla, men ändå kraftfullt. Och det ledde mig till insekterna.

Insekter i barnrummet?

För många känns det kanske otippat. När vi tänker på barnrumsinredning ser vi ofta kaniner, nallar, kanske luftballonger. Mjukt, gulligt och beprövat. Men jag ville visa att det finns poesi även i det oväntade – och att barn är mycket mer nyfikna än vi ibland tror.

Insekter är en perfekt symbol för just det: nyfikenhet, tålamod, fokus och samspel. De rör sig långsamt, målmedvetet. De bär, bygger, vilar. De syns sällan i centrum – men är avgörande för allt som växer.

Att skapa något barn kan spegla sig i

Mina motiv är inte realistiska avbildningar. De är tolkningar – medvetet varma, stiliserade och ibland personliga. En myra med lugn och vänlig blick. En mask som kikar upp ur jorden med rosiga kinder. Jag ville att barn skulle kunna känna något i mötet med varje figur: igenkänning, kanske en berättelse, kanske bara ett lugn.

Det här handlar inte bara om dekoration – det handlar om nervsystemet, fantasin och det subtila landskap som ett barn bär inom sig.

Estetik som stödjer trygghet

Färgpaletterna i I det lilla landskapet är medvetet dämpade – jordnära, varma och mjuka. Varje motiv är en del av ett större system: en visuell miljö som ger barnet förutsättningar att landa, vila och utforska.

Vi påverkas mer än vi tror av det vi omger oss med. För barn, vars system är öppna och formbara, blir omgivningen nästan som en medskapare. Därför förtjänar de estetik med omtanke.

Från insekter till inre landskap

När du sätter upp en poster från den här kollektionen sätter du inte bara upp en bild – du planterar en känsla. Kanske omedvetet. Kanske kommer den bara som en viskning. Men för ett barn som dag efter dag får se en trollslända i flykt, en skalbagge i stillhet eller en nyckelpiga bland blommor, händer något. Kanske lär de sig att världen inte behöver vara snabb och högljudd för att vara viktig.

Och kanske är det det allra viktigaste vi kan ge dem.